Enda sedan hon började på dagis (eller rättare sagt sen M också började) har det varit något speciellt mellan dem! När man kom till dagis med Vendela på morgonen stod ofta M i fönstret och väntade på henne. När dom fick syn på varandra hoppade dom båda av glädje och omfamnade varann! Personal berättar ofta om hur dom kan smyga undan och bara sitta leka eller lägga sig i en kuddhög viska med varann! Vi får ofta höra om M här hemma, hur snäll han är och hur roligt dom har ihop! Dom är oskiljaktiga dom där två! Som på Lucia då Vendela var arg hela kvällen för hon ville gå med M hem, men det gick inte då dom skulle iväg på annat... Men det tyckte hon inte alls om!!
Tänk att man kan vara så kära redan vid knappa 5 år?! Jag måste säga jag blir lite nyfiken på framtiden... Tänk om dom skulle hålla ihop resten av livet?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar