För 4 månader sedan föddes våra tvillingar Anton och Ellen!!!
Här är dom några timmar gamla...
Här är dom för några dagar sedan...
Tänk att för ett år sedan hade vi inte en aning om vad som väntade oss. Inte heller när jag insåg jag var gravid visste vi... Men efter det där ultraljudet i v7 som var något omvälvande började vi sakta smälta att vi inte skulle få en bebis utan två. Men läkaren var noga påtala att i många fall så blir det bara en tillslut, så vi väntade lite extra med att berätta för alla... Fast när vi gjort tre ultraljud till kunde vi inte hålla oss längre! Då la jag ut en statusuppdatering på Facebook,
Jag har bullar i ugnen...
Var några som faktiskt trodde jag bakade, men icke då där inne i min trygga mage låg en liten Anton och en liten Ellen (fast det visste vi ju inte då...)! Sen följde månader som inte var så roliga, visst jag njöt av att veta att det i min mage växte två fina barn. Men att dygnet runt ha fruktansvärt ont, inte kunna gå, knappt ta mig ur sängen/soffan, inte kunna ta hand om Vendela, inte kunna ta hand om vårt hem, inte kunna göra mycket alls det var hemskt!!! Som tur är så har jag världens bästa make som skötte allt!!! Vet inte vad jag gjort om inte han funnits där?! Hur han orkade fattar jag inte, sköta både hem, barn OCH frun... Jag mådde verkligen dåligt och trodde aldrig den där dagen i januari skulle komma... Den kändes så långt borta!
Men så vad den där, dagen D, 24 januari!
Fortsättning följer...
...& jag kommer ihåg när jag fick äran att få veta den glada nyheten om bullarna i ugnen...<3
SvaraRaderaWow, sitter här och ryser! Vet vad du gick igenom och hur underbart det är med de små! Och dina busbollar är ju sååå söta! :)
SvaraRadera